Julia Romanowska bjuder på häpnadsväckande beskrivningar av hur chefer utsätts för konstens omstörtande värld. Med förundran läser jag en bok jag letat efter. Den berör den mest humanistiska forskningsfråga jag läst på länge: Hur jag utvecklas genom att se Dig. Trots att boken är faktaspäckad är allt vackert och tydligt skrivet. Maktens människor borde kasta sig över detta.
Suzanne Osten
Regissör & professor
Boken ställer bitvis stora krav på läsaren då vissa avsnitt är starkt berörande och andra tycks teckna en djupgående civilisationskritik. Den är unik och angelägen i utbildningsvärlden då utbildningsinnehåll inte står i fokus utan »människan bakom«, ett försummat perspektiv som är relevant inte bara för ledare utan även viktigt inom människovårdande yrken där relationen till den Andre är central, särskilt i ett tidevarv där »värdegrund« riskerar att bli ett tomt honnörsord och »redskap« är honnörsordet i metodutvecklingen.
Björn Wrangsjö
docent i psykiatri och psykoanalityker i Tidskriften för Svensk Psykiatri
Resultatet är häpnadsväckande och borde räcka för att uppmana till läsning av boken. Varje sida öppnar för ovärderliga insikter och lägger grund för en verklig och djup förändring… Kritiskt granskas vår önskan om förenklingar, vårt instrumentella sätt att se på andra, våra manipulationer och narcissism, vårt undvikande av svåra känslor och vår ovilja att förstå andra.
Stella Cizinksy
överläkare, verksamhetschef, Universitetssjukhuset Örebro
Ledarskap, konsten och människans ansvar
Schibboleteffekten
Ledarskap beskrivs ofta som en uppsättning förmågor som kan tränas, mätas och förbättras. Schibboleteffekten börjar någon annanstans: i människan som bär makten.
Vad händer när ledaren möter erfarenheter som inte kan behärskas med teorier, modeller eller färdiga svar?
Kan ledarskap mätas i blodet?
Frågan låter som en metafor. Den är bokstavlig.
Schibboleteffekten är ingen handbok i hur man blir en bättre ledare. Den erbjuder inga recept, inga steg och inga löften om kontroll. Den presenterar ingen modell som människan förväntas anpassa sig till och ingen färdig bild av den önskvärda ledaren.
I en tid då ledarskapsutveckling blivit en global miljardindustri frågar boken vad denna verksamhet egentligen lär ut och vad som går förlorat när ledarskap reduceras till teknik, prestation, strategi och mätbara färdigheter.
Boken leder läsaren in i ett mer krävande landskap: dit där invanda föreställningar brister och människan tvingas möta sig själv, Den Andre och följderna av sitt handlande. Den argumenterar för ett ledarskap som låter sig prövas och förändras av verkligheten snarare än söker behärska den — ett ledarskap grundat i ansvar.
I bokens centrum står Schibboletexperimentet: en randomiserad studie vid Karolinska Institutet, i samarbete med Försvarshögskolan — blodprover och hormonnivåer, men också poesi, musik och ett femtiotal chefer lottade till två helt olika program.
Men boken stannar inte vid experimentet. Frågan sträcker sig långt bortom studien: vad gör makten med människan — och vad kräver ansvar när en annan människas värdighet står på spel?
Mellan det mätbara och det levda
Resultaten lämnas aldrig ensamma.
Det som kunde mätas vävs samman med deltagarnas egna ord: förvirringen, motståndet och de förändrade sätten att se på sig själva, på andra och på världen. Också utvecklingen i det etablerade jämförelseprogrammet granskas.
Boken följer därmed förändringen både utifrån och inifrån: genom forskningens mått och genom erfarenheten hos dem som berördes. Reflektioner skrivna tio år senare ger en sällsynt inblick i vad som består när en utbildning sedan länge är avslutad.
Genom konstens chock och skönhet ställdes cheferna inför tillvarons storslagenhet och Den Andres utsatthet — och omprövade både sin självbild och sin syn på andra.
En deltagare sammanfattade förskjutningen:
”Jag sökte en chef och fann en människa.”
Man leder som man lever. Sättet att utöva makt kan inte skiljas från sättet att vara i världen.
Estemetik — från jaget till Den Andre
Julia Romanowska kallar samspelet mellan den konstnärliga upplevelsens estetiska, emotionella och etiska dimensioner för estemetik.
Ur deltagarnas erfarenheter utvecklar hon en estemetisk transformationsmodell och tanken om ett estemetiskt förhållningssätt: en mottaglighet för det som stör och berör, och en beredskap att låta det som uppenbaras få betydelse för hur man lever och handlar. Boken formulerar också en estemetisk antipedagogik: en hållning där konsten inte används för att frambringa förutbestämda resultat, utan får behålla sin främmande och störande kraft.
Den avgörande rörelsen går inte mot ett mer fulländat jag, utan bort från jagets självklara centrum — mot Den Andre.
Den Andre är inte bara den som mitt ansvar riktas mot. Den Andre är själva villkoret för att jag ska kunna träda fram som ett ansvarigt subjekt. Ansvar uppstår när en annan människa visar sig i sin egenart och utsatthet och inte längre kan reduceras till en spegelbild av mig själv.
Boken formulerar denna rörelse så:
”För att en ledare ska ta en mogen plats i världen är den första undervisningen därmed Den Andres ansikte. I stället för att söka självbespegling behöver ledare väckas ur illusionen om den starka självidentiteten, störas i sin egen självklarhet och självcentrering och vända blicken mot världen där ute för att Den Andre inte ska utplånas.” (s. 323)
I dialog med bland andra Aristoteles, Emmanuel Levinas, Martha Nussbaum och Baruch Spinoza fördjupar boken frågor om ansvar, känsla, kropp, föreställningsförmåga och människans möjlighet till förändring.
Ett ord som bär frö
Ordet schibbolet kommer från hebreiskan. Det betyder sädesax — den del av växten som bär frö — men kan också beteckna en ström eller ett strömdrag.
I den bibliska berättelsen blev uttalet av ordet ett test på tillhörighet. Det avslöjade vem som hörde till och vem som stod utanför. Med tiden har ordet fått betydelsen lösenord, igenkänningstecken eller prövosten.
I boken förenas det fröbärande med bilden av en inre tröskel. Något prövar människan och kan inte reduceras till kunskap om världen. Det måste genomlevas och få kropp för att öppna en ny relation till sig själv, till Den Andre och till det som sker omkring oss.
Schibboleteffekten betecknar den förändring som kan bli möjlig när en erfarenhet inte stannar vid förståelsen, utan förändrar hur en människa ser, känner och handlar. Det är denna prövning som ger boken dess namn.
Den stora sorgen är den stora omsorgen
Schibboleteffekten vägrar enkla svar.
Boken granskar vår längtan efter förenklingar, vårt instrumentella sätt att betrakta andra, vår självupptagenhet och vår ovilja att stanna inför svåra känslor. Den väjer inte heller för människans destruktiva möjligheter eller för det lidande som uppstår när makt skiljs från ansvar.
Men den illusionsfria blicken är inte grundad i förtvivlan. Att se mörkret tydligare kan vara början till ett allvarligare ansvar — och till modet att handla när en människas värdighet står på spel.
Boken ställer en fråga som ingen modell och ingen annan människa kan besvara i vårt ställe:
Vilken människa vill jag möta i spegeln varje morgon?
När Den Andres utsatthet inte längre kan hållas på avstånd uppstår också en förpliktelse inför den gemensamma världen. I sista hand är ledarskapet inte kallat att behärska världen, utan att sörja för dess lagande.
Den stora sorgen är den stora omsorgen.
Om boken
Schibboleteffekten – ledarskap, konsten och människans ansvar utkom 2021 på Appell Förlag.
Boken har tilldelats Kulturrådets litteraturstöd, spridits till 286 bibliotek och används som kurslitteratur vid flera universitet och högskolor.
Lära från lärda utsåg Schibboleteffekten till en av bokårets tolv höjdpunkter 2024, och avsnittet om boken blev poddens näst mest lyssnade samma år.
Efterfrågan har lett till att boken har tryckts om flera gånger sedan utgivningen. Den finns också inläst som talbok via Legimus.
Den omarbetade engelska utgåvan, Leadership, Art, and Responsibility: The Shibboleth Effect, ges ut av Edward Elgar Publishing.