Mellan konst och ledarskap, psykologi och biologi
Schibboletexperimentet
Kan konstnärliga erfarenheter förändra hur chefer utövar makt och ansvar? Och kan en sådan förändring nå också dem som aldrig själva deltagit?
Schibboletexperimentet prövade dessa frågor vid Karolinska Institutet i samarbete med Försvarshögskolan.
En jämförelse mellan två vägar
Omkring femtio chefer lottades till ett av två program, båda omkring ett år långa.
Den ena gruppen mötte Schibbolet: sceniska föreställningar där litterära fragment, musik och mänskliga vittnesbörd framfördes av två röster, följda av eget skrivande, reflektion och samtal.
Den andra gruppen genomgick ett etablerat ledarskapsprogram i Försvarsmaktens regi, uppbyggt kring ledarskapsteorier, verktyg, grupprocesser och återkoppling.
Omkring 200 medarbetare följdes parallellt, utan att själva delta i något av programmen. Därmed kunde studien undersöka inte bara vad som skedde hos cheferna, utan också om deras utveckling fick följder för dem som arbetade närmast dem.
Effekterna följdes upp efter tolv och arton månader. Det gjorde det möjligt att undersöka inte bara om en förändring skedde, utan också om den bestod och hur de båda gruppernas utveckling skilde sig över tid.
Fler perspektiv än chefernas egna
Förändringarna undersöktes ur flera perspektiv: genom chefernas egna uppfattningar, genom medarbetarnas bedömningar av chefernas ledarskap och genom psykologiska, relationella och biologiska mått.
Vad resultaten visade
De båda gruppernas utveckling följde skilda riktningar. Skillnaderna mellan grupperna avtog inte med tiden. Tvärtom var de som mest framträdande vid den sista uppföljningen, arton månader efter studiens början.
Cheferna i Schibboletgruppen skattade sig själva som mindre självsäkra. Medarbetarna, å sin sida, upplevde dem som mer ansvarstagande — modigare, mer beredda att stå upp i stressande situationer snarare än att förlita sig på färdiga lösningar. Benägenheten att handla med hänsyn till andras bästa, den psykologiska motståndskraften och förmågan att hantera stress stärktes också.
I jämförelsegruppen gick utvecklingen på flera mått åt motsatt håll: det passiva och undvikande låt-gå-ledarskapet ökade — en form av ledarskap som i forskningen beskrivs som den mest destruktiva och som kännetecknas av en ovilja att fatta nödvändiga beslut — chefernas självinsikt försvagades och deras förmåga att hantera stress försämrades. Mot detta kan då ställas att cheferna i jämförelsegruppen själva utvärderade sin utbildning som positiv och givande.
I Schibboletgruppen minskade avståndet mellan hur cheferna såg sig själva och hur de bedömdes av sina medarbetare. Detta talar för en mer realistisk självbild och fördjupad självinsikt. I jämförelsegruppen ökade däremot avståndet: chefernas tilltro till det egna ledarskapet stärktes samtidigt som medarbetarnas bedömningar blev mer negativa.
Förändringen stannade inte hos cheferna. Medarbetarna i Schibboletgruppen hade aldrig själva deltagit i Schibbolet, men fick ett förbättrat psykiskt välbefinnande och en stärkt förmåga att hantera stressande och orättvisa situationer.
Också blodproverna pekade i samma riktning. Vid långtidsuppföljningen var nivåerna av DHEA-S — ett anabolt hormon med betydelse för kroppens återhämtning och motståndskraft vid stress — högre hos både chefer och medarbetare i Schibboletgruppen än i jämförelsegruppen.
Vad experimentet visar
Schibboletexperimentet visar att en konstnärligt gestaltad och indirekt form för ledarskapsutveckling kan förändra hur makt och ansvar utövas. Jämförelsen visar samtidigt att ett etablerat ledarskapsprogram inte automatiskt leder till en positiv utveckling.
Experimentet visar också att förändringen kan sträcka sig bortom den som själv deltar. Förändringen hos den som bär makt kan få följder i andra människors liv och kroppar. Det avgörande är vad som faktiskt sker i relationen mellan ledaren och dem som berörs av ledarskapet.
De psykologiska, relationella och biologiska resultaten pekade i samma riktning och stärker därmed det samlade mönstret.
Studien undersökte varken produktivitet eller lönsamhet. Annan forskning — bland annat av Jim Collins och Fred Kiel — har närmat sig förhållandet mellan ledarskap, ansvar och långsiktig framgång från ett annat håll: Vad kännetecknar ledare vars verksamheter förblir framgångsrika över tid?
Dessa ledare vänder inte bort blicken från verkligheten, utan vågar se den som den är. De skapar en miljö där också obekväma sanningar kan höras, tar ansvar för sina beslut och för sina misslyckanden. Samtidigt utmärks de av anspråkslöshet, medkänsla och en vilja att låta sig korrigeras.
Dessa förhållningssätt ligger nära flera av de förändringar som framträdde hos cheferna i Schibboletgruppen.
Ansvar, medmänsklighet och långsiktig framgång framträder därmed inte som varandras motsatser. De kan tvärtom vara nära förbundna.
En studie som skiljer ut sig
I en systematisk forskningsöversikt från 2024 analyserades 31 empiriska studier av konstbaserad ledarskapsutveckling. Schibboletexperimentet var den enda av de inkluderade studierna som beaktade både ledarnas och medarbetarnas perspektiv.
Sammantaget fick Schibboletexperimentets tre vetenskapliga publikationer de starkaste kvalitetsbedömningarna i hela översikten — två av dem fick den högsta poängen av samtliga granskade studier.
Artikeln om hälsoeffekterna hos chefer och medarbetare publicerades i Psychotherapy and Psychosomatics, en internationellt framstående tidskrift inom psykiatri och psykologi. Den uppmärksammades också av expertplattformen H1 Connect, där den lyftes som New Findings och fick omdömena Must Read och Very Good.
Avhandlingen och vidare läsning
Schibboletexperimentet ligger till grund för Julia Romanowskas avhandling Improving Leadership through the Power of Words and Music, framlagd vid Institutionen för neurovetenskap vid Karolinska Institutet 2014.
Resultaten har publicerats i vetenskapliga tidskrifter. Forskningen har vidareutvecklats i svenska och internationella bokkapitel samt i böckerna Schibboleteffekten: ledarskap, konsten och människans ansvar, utgiven 2021, och Leadership, Art, and Responsibility: The Shibboleth Effect, som utkommer hos Edward Elgar i augusti 2026.
Aristoteles påstod att man blev en bättre människa av att se tragedi på teatern. Att konsten kunde hela var en mycket vacker tanke. Lite för vacker för att vara sann. Ingen har väl någonsin trott att den skulle kunna bevisas, allra minst med hjälp av blodprov på chefer och deras anställda. Julia Romanowskas snillrika experiment borde studeras av alla som har med människor att göra.
Maciej Zaremba
Författare & journalist
Julia Romanowskas forskning om konstens betydelse för ledaren har givit mig som regissör inte bara igenkännandets glädje utan också övertygelse om att vi konstnärer och samhällsmedborgare måste höja våra röster för alla utbildningsvägar som ö k a r vår empatiska förmåga. Arbetet med schibboleteffekten är djupt omskakande grundforskning och boken med samma namn sveper läsaren med: hur ser vårt ansvar för varandra ut? Vårt samvete behöver hjälp.
Suzanne Osten
Regissör & professor
Termen Schibboleteffekten
/ʃɪˈboʊlət ɛˈfɛktən/
Schibboleteffekten har skrivits in som begrepp i Natur & Kulturs Psykologilexikon.
