Schibboletkonceptet är en pedagogisk, eller snarare antipedagogisk, ansats till ledarskapsutveckling som i alla avseenden skiljer sig från traditionella. Med sin djupgripande konstnärliga kärna, utan att alls beröra ämnet ledarskap, adresserar Schibboletkonceptet de stora existentiella frågorna i livet, som också är de mest fundamentala i ledarskapet. Konceptet tar sin utgångspunkt i indirekt lärande och använder tröskelpedagogik för att rubba den invanda inlärningen. De transformativa mekanismerna – estetiska, emotionella och etiska påverkansdimensioner, benämnda estemetik – ställer krav på gensvar och tvingar fram ett personligt ställningstagande. 

 

Schibboletkonceptets centrala idé är att utsätta chefer för starka konstnärliga händelser – att erbjuda ett fritt, konstnärligt rum där ”själen kan få komma till större mognad” med Selma Lagerlöfs ord. En plats avskild från den vardagliga omgivningen där tid och rum och den självklara ordningen upphävs för en stund. 

 

Den konstnärliga upplevelsen är alltså själva utgångspunkten i Schibboletkonceptet och förutsättningen för vidare reflektion i form av spontant eget skrivande och samtal i grupp. Under varje session vävs tre huvudelement in: konstnärlig upplevelse, skriftlig gestaltning och tolkande gruppreflektion. Trots det givna innehållet och den givna strukturen är den estemetiska pedagogiken öppen. Det förmedlas inga instrumentella intentioner och ansvaret flyttas till deltagarna själva att tolka och finna ett lämpligt och för dem meningsbärande förhållningssätt, i likhet med livet där man oftast inte kan vara förberedd för det som väntar.  

 

Schibboletföreställningen – den konstnärliga kärnan i konceptet –– hämtar sin form från den litterära salong som Julia Romanowska höll under många år där varje föreställning följdes upp av ett gemensamt samtal med publiken. Schibboletföreställning är en multimodal komposition av olika text- och musikfraser sammanfogade till en gestalt, en musikalisk-litterär installation framfört sceniskt av två skådespelare. I ett intensivt samspel eller motspel strömmar musikstycken och textfraser – med stämmor och motstämmor - i ett polyfoniskt flöde, med ständiga växlingar mellan de olika konstnärliga genrerna. Genom unika, gripande livsöden gestaltar föreställningarna ett brett spektrum av mänsklig erfarenhet. 

 

Schibboletkonceptet hämtar sin inspiration i det antika grekiska dramat och forna tiders litterära och musikaliska salonger. Både antika drama och salongen spelade en viktig roll i demokratiseringsprocessen där förståelsen för konstens unika makt över människan var en självklarhet. I det antika Grekland ansågs drama ”göra publiken till bättre och ädlare människor” och stimulera omdömesförmågan, vilket betraktades vara den viktigaste dygden för en statsman. Särskilt framtida unga ledare förväntades kultivera sin personlighet, sina dygder som en väg till ett gott omdöme. De sceniska framträdandena vägleddes inte utan åskådare var inbjudna att leva sig djupt in i dramats tragiska förlopp och vidare reflektera själva och i ett gemensamt samtal över betydelsen. 

​